Förberedelser

Jag skulle kunna tänka mig att ta fram alla saker efter Elias redan nu och ställa iordning för syskonet, men det kommer jag inte att göra. Det är ju en lång resa jag har framför mig, det är många veckor kvar och mycket som kan gå fel. Men kanske skulle jag må bra av att göra det. Kanske är det ett bra sätt att knyta an till det här barnet, att koncentrera sig på det positiva och ha en positiv "målbild".

Än är jag inte jätteorolig, men jag känner att tankarna finns där i bakhuvudet hela tiden. Att inte ta ut något förrän man sitter här hemma med en liten nyfödd bebis.

När Elias dog och vi plockade undan sängen, skötbordet, vagnen och allt det andra, så kände både jag och Michael att vid nästa barn ville vi inte ta fram några saker innan bebisen var född, mest för att vi inte trodde att vi skulle orka se allt. Men nu känner jag alltså lite annorlunda, och jag är glad för att jag känner så här. Kanske kan jag hitta ett sätt att kunna glädja mig åt den här graviditeten mer än jag oroar mig.

Annars konstaterar jag att illamåendet/kvalmigheten är tidigt igång den här graviditeten. Igårkväll fick jag snabbt stänga kylskåpsdörren och fly ut från köket. Nu är jag inte lika dödstrött heller, men jag har haft möjlighet att vila mycket nu, så det kanske gör så pass stor skillnad. Kanske är jag dessutom lite längre gången än jag har räknat med. Hoppas det, för då är "resan" lite kortare.

Inskrivningen är iaf bokad och jag ska gå hos en annan bm den här gången än förra. Det känns också bra.

Huvudet är fullt av tankar man vill få ur sig, och man har massor av känslor kring det här, men framför allt så är vi givetvis väldigt glada och tacksamma över att få vara med om det här miraklet än en gång!