Dagarna segar sig fram, men ännu en vecka har iaf passerat nu.
Jag tror att jag känner små, små puffar på kvällarna när jag lägger mig, men skeptiska jag vill känna riktiga karatesparkar innan jag vågar lita på att det är bebisen jag känner. Jag känner däremot av ligamenten rejält! Aj, vad det drar och hugger ibland! Så jag får väl ta det som ett tecken på att det växer som det ska därinne.
Om ca en vecka är det dags för ul. Då får jag ju veta hur det ligger till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar