Smärta och längtan

Igår hade jag en sån där dag igen, då det gjorde sååå ont!!
Det kändes som om blygdbenet skulle gå sönder och det skar som knivar när jag rörde mig. Jag stannade i soffan så mycket jag kunde för att undvika smärta i onödan. Idag käns det lite bättre iaf.

Snart är jag framme i december och jag hoppas att månaden ska gå fort. Jag längtar efter att den här graviditeten ska ta slut.

Fast mentalt tar det stopp vid förlossningen. Sen är det blankt. Tanken på att jag skulle ha en liten att ta hand om sen känns mycket overklig. Att det skulle finnas en fortsättning efter förlossningen känns otänkbart. Förlossningen är ju inte målet egentligen, utan det är ju då det börjar. Men eftersom det inte blev så förra gången så kan jag inte längre få in det i mitt huvud just nu att det kommer mera.
Nog för att vi har vagn och säng och skötbord som står här och väntar och som påminner om framtiden, men det gjorde dom ju förra gången med. Då fick vi ju bara ställa undan allt oanvänt. Denna gången vill man inte behöva gå igenom den smärtsamma proceduren igen. Denna gången vill vi använda och slita på sakerna vi har!