Jag tror att lillebror har hicka idag. Det kommer små buffar i jämn takt i långa perioder.
Annars har det inte förändrats eller hänt något sen sist. Humöret sitter utanpå kroppen, man gråter och blir arg för ingenting, men det är svårt att kontrollera ett humör som beror på hormoner.
Jag märker också att storasyster tycker att det är jättemysigt att hålla på och titta på kläderna som vi faktiskt har köpt till lillebror, ska bli kul att förbereda lite ihop med henne framöver.
måndag 8 oktober 2007
torsdag 4 oktober 2007
Lyckliga tider
Nyss hemkommen från ännu ett bm-besök. Urinprov var utan anmärkning, och till allas stora förvåning har jag på nåt mysko sätt lyckats få ett kanonbra blodtryck! Nu hade jag 110/70, vilket är i det närmaste perfekt ju. Lillebror växer som han ska och hjärtslagen låg på 148 idag och han kickade till dopplern så hårt så bm sa Oj. Och jag har fortfarande inte ökat i vikt, utan fortsätter stå på minus från inskrivningen, vilket i mitt fall bara är bra. Så jag och mannen firade med att köpa små söta tossor, vantar och ett par ljusblå, mjuka och fina manchesterbyxor som lillebror ska få ha på sig hem från BB!
lördag 29 september 2007
Elefantgravid
Igår fick jag "låna" en söt liten tjej på 10 dar en stund. Jättemysigt att sitta och hålla en sån liten, men efteråt känner man hur tom ens egen famn är.
Jag längtar efter lillebror i magen, men tiden står stilla för mig! Det känns inte som om man kommer närmare målet, man står bara på samma fläck och stampar.
Nu har jag liksom varit gravid i 62 veckor, och ingen bebis. Snacka om att vara elefantgravid... inget kul alls!
Till veckan är det bm-besök igen. Då ska vi boka in nästa ul som ska ske runt v.28, så det är inte så avlägset.
Jag längtar efter lillebror i magen, men tiden står stilla för mig! Det känns inte som om man kommer närmare målet, man står bara på samma fläck och stampar.
Nu har jag liksom varit gravid i 62 veckor, och ingen bebis. Snacka om att vara elefantgravid... inget kul alls!
Till veckan är det bm-besök igen. Då ska vi boka in nästa ul som ska ske runt v.28, så det är inte så avlägset.
torsdag 27 september 2007
En lättnadens suck
Nu är jag så lättad!
Gjorde ju glukosbelastning imorse igen för att kolla om jag har gravdiabetes eller inte, och jag klarade mig med större marginal den här gången. Hamnade bara på 7,4 efteråt idag! Så mina små justeringar jag har gjort, har hjälpt! Känns som om tre ton av oro ramlade av mig, och jag känner mig glad igen!
Det enda jag egentligen har ändrat är att jag äter osötat grovt bröd till frukost ist för flingor o mjölk, jag dricker lättmjölk och knaprar lite morot då och då. I övrigt har jag ätit precis som innan.
Förhoppningsvis håller det goda resultatet sig hela graviditeten ut, för det känns skönt att slippa oro över det här.
Gjorde ju glukosbelastning imorse igen för att kolla om jag har gravdiabetes eller inte, och jag klarade mig med större marginal den här gången. Hamnade bara på 7,4 efteråt idag! Så mina små justeringar jag har gjort, har hjälpt! Känns som om tre ton av oro ramlade av mig, och jag känner mig glad igen!
Det enda jag egentligen har ändrat är att jag äter osötat grovt bröd till frukost ist för flingor o mjölk, jag dricker lättmjölk och knaprar lite morot då och då. I övrigt har jag ätit precis som innan.
Förhoppningsvis håller det goda resultatet sig hela graviditeten ut, för det känns skönt att slippa oro över det här.
onsdag 26 september 2007
Bu och bä
Idag kom stödbältet med posten!
Nu hoppas jag att det hjälper mot foglossningen. Just nu är det inte skönt att sitta med det på, måste försöka mjuka upp kanterna lite så att dom inte skaver.
Imorgon är det så dags för glukosbelastning igen. Inte äta efter 20 ikväll och inte dricka efter midnatt. Ska ta med min lilla plastcitron med citronsaft i imorgon iaf, så kanske det går lite lättare att dricka sörjan den här gången.
Nu hoppas jag att det hjälper mot foglossningen. Just nu är det inte skönt att sitta med det på, måste försöka mjuka upp kanterna lite så att dom inte skaver.
Imorgon är det så dags för glukosbelastning igen. Inte äta efter 20 ikväll och inte dricka efter midnatt. Ska ta med min lilla plastcitron med citronsaft i imorgon iaf, så kanske det går lite lättare att dricka sörjan den här gången.
tisdag 25 september 2007
Ångest
Ja, det har jag drabbats av den senaste tiden.
Jag kan vakna på nätterna och gråta, för att allt ska sluta med ännu en död bebis. Jag vet ju att vi får allt stöd och all uppbackning vi vill ha från mvc och läkare, men mina hjärnspöken dyker upp likt förbaskat!! Logik biter inte på ångestmonstret! Det känns iaf som ett rejält steg tillbaka, jag som precis hade kommit över den värsta spärren när det gäller att tro "när" ist för "om". Och så ramlar man ner i mörkret och hopplösheten igen...
Det blir inte bättre av att lillebror i magen sover på nätterna, precis som jag. För det enda som tröstar mig just nu är att känna av honom i magen när han buffar, sparkar och gör sig påmind. Många ggr dricker jag ett glas iskallt vatten och lägger mig en stund i soffan bara för att få känna hur han rör sig därinne.
Känner mig orolig för det här med diabetesen också. Jävla skit rent ut sagt! Tusen tankar far genom huvudet hela tiden. För första gången så vill jag göra glukosbelastningen, för jag vill veta och jag vill ha hjälp!
Jag tror det är dags att be min bm ordna med remiss till kurator/psykolog för att jag ska klara av resten av den här graviditeten, för så här dåligt vill jag inte må nåt mer! Mitt humör är upp och ner totalt. Jag har inget tålamod med något eller någon, jag blir arg för att jag är rädd och orolig och pga den här sketna ångesten så sover jag inte heller bra på nätterna!
Jag kan vakna på nätterna och gråta, för att allt ska sluta med ännu en död bebis. Jag vet ju att vi får allt stöd och all uppbackning vi vill ha från mvc och läkare, men mina hjärnspöken dyker upp likt förbaskat!! Logik biter inte på ångestmonstret! Det känns iaf som ett rejält steg tillbaka, jag som precis hade kommit över den värsta spärren när det gäller att tro "när" ist för "om". Och så ramlar man ner i mörkret och hopplösheten igen...
Det blir inte bättre av att lillebror i magen sover på nätterna, precis som jag. För det enda som tröstar mig just nu är att känna av honom i magen när han buffar, sparkar och gör sig påmind. Många ggr dricker jag ett glas iskallt vatten och lägger mig en stund i soffan bara för att få känna hur han rör sig därinne.
Känner mig orolig för det här med diabetesen också. Jävla skit rent ut sagt! Tusen tankar far genom huvudet hela tiden. För första gången så vill jag göra glukosbelastningen, för jag vill veta och jag vill ha hjälp!
Jag tror det är dags att be min bm ordna med remiss till kurator/psykolog för att jag ska klara av resten av den här graviditeten, för så här dåligt vill jag inte må nåt mer! Mitt humör är upp och ner totalt. Jag har inget tålamod med något eller någon, jag blir arg för att jag är rädd och orolig och pga den här sketna ångesten så sover jag inte heller bra på nätterna!
torsdag 20 september 2007
Bm-besök och nya orosmoment!
Det här börjar nästan kännas löjligt...
Jag var på bm-besök imorse. Mitt blodtryck är bra (125/80) och urinprovet var utan anmärkning i alla avseenden. Mitt HB var sådär, 109, men det var väntat. Jag har dessutom gått ner 2 kg sen inskrivningen och det är i mitt fall bara bra, men alltid ska det ju vara nåt med mig, så nu verkar det som om jag håller på att få graviditetsdiabetes! *Suck*
Ska göra ny glukosbelastning nästa torsdag.
Jag väljer att skratta åt det hela, för gråta vill jag inte, men jag ska tydligen gå igenom allt som finns att råka ut för under mina graviditeter. Jag har haft havandeskapsförgiftning med HELLP och blev akutsnittad med dottern, jag fick livmoderinfektion efter sonens förlossning som en följdkomplikation av att inte alla hinnorna kom ut i efterbördsskedet, och sen tredje graviditeten dog Elias i min mage 2 dagar efter bf i PSD och nu då graviditetsdiabetes på G! Jag hoppas verkligen att glukosbelastningen nästa vecka hamnar på godkänt värde, för jag börjar bli lite trött och frustrerad över att det alltid ska vara något som avviker.
Jag skulle alltså inte ha något emot att göra allt jag kan för barnets bästa, snarare tvärtom, men jag har liksom redan nog med orosmoment om man säger så, så jag behöver inte fler eller som i det här fallet, helt nya!
Det positiva är iaf att jag fick lyssna på lillebrors hjärtslag idag Låg fint på 146!
Jag var på bm-besök imorse. Mitt blodtryck är bra (125/80) och urinprovet var utan anmärkning i alla avseenden. Mitt HB var sådär, 109, men det var väntat. Jag har dessutom gått ner 2 kg sen inskrivningen och det är i mitt fall bara bra, men alltid ska det ju vara nåt med mig, så nu verkar det som om jag håller på att få graviditetsdiabetes! *Suck*
Ska göra ny glukosbelastning nästa torsdag.
Jag väljer att skratta åt det hela, för gråta vill jag inte, men jag ska tydligen gå igenom allt som finns att råka ut för under mina graviditeter. Jag har haft havandeskapsförgiftning med HELLP och blev akutsnittad med dottern, jag fick livmoderinfektion efter sonens förlossning som en följdkomplikation av att inte alla hinnorna kom ut i efterbördsskedet, och sen tredje graviditeten dog Elias i min mage 2 dagar efter bf i PSD och nu då graviditetsdiabetes på G! Jag hoppas verkligen att glukosbelastningen nästa vecka hamnar på godkänt värde, för jag börjar bli lite trött och frustrerad över att det alltid ska vara något som avviker.
Jag skulle alltså inte ha något emot att göra allt jag kan för barnets bästa, snarare tvärtom, men jag har liksom redan nog med orosmoment om man säger så, så jag behöver inte fler eller som i det här fallet, helt nya!
Det positiva är iaf att jag fick lyssna på lillebrors hjärtslag idag Låg fint på 146!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)