Sedan i fredags så känner jag lite rörelser från bebisen varje dag, oftast på kvällen när jag har lagt mig och kommit till ro. Det känns bra med en liten bekräftelse på att lillebror växer och lever därinne.
Dagarna går i sakta mak framåt. Jag längtar till julen, för efter det så är det inte långt kvar. Dessutom är det ju hur mysigt som helst med adventsljusstakar och stjärnor i fönstrena, levande ljus och god mat.
Min rygg blir inte bättre. Nu gör det ont hela dagarna. Men jag härdar ut än så länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar