v.21

Nu har jag kommit halvvägs i graviditeten enligt alla sätt att räkna, så härifrån och framåt så är det ju faktiskt nedräkning. Men dagarna går så sakta emellanåt.

Jag hoppas att ryggen ska hålla fram till jul. Därefter är jag i princip ledig fram till igångsättningen. Jag ska redan börja förbereda julklappar för att slippa känna stress över det i december. Maten vet jag ju redan att pappa hjälper mig att fixa, speciellt som han numera finns på plats i samma stad dessutom.

Nästa vecka ska jag köpa en filt till lillebror. Jag ska till mvc för att lämna urinprov och få provtagningen avklarad, så då tänkte jag passa på att köpa filten också.

Även om jag är orolig för vad som kan hända, så har jag ändå en positiv känsla när det gäller lillebror. När jag väntade Elias så köpte vi iofs en hel del saker, men jag köpte inte direkt något som var till honom. Och jag vet flera mammor som har förlorat sina barn på liknande eller samma sätt som vi, som upptäcker samma sak när dom går igenom sina dagboksanteckningar. Man har haft nån skum känsla av att något inte är som det ska, fast det inte har funnits något konkret att ta på. För mig fick jag en sån skum känsla med Elias på första ul, för han låg så konstigt.

Denna graviditeten har jag inga skumma känslor alls, men erfarenheten av att förlora ett fullgånget och till synes fullt friskt barn gör att man hamnar i "om"-tänket ist för "när"-tänket. Man tänker om allt går bra, ist för när. Bra dagar så hamnar man i när av sig självt, men de flesta dagar går man omring i om.