Att hålla näsan över vattenytan

Var hos psykologen i förmiddags, idag fick vi en hel timme men tyvärr hamnade vi i ett annat samtalsämne än vad jag hade velat ta upp.

Hon tycker att vi lyckas hålla näsan ovanför vattenytan, men jag känner ibland att jag bara vill kunna få krascha och sen börja om. Problemet är att det inte finns något utrymme för mig att krascha, det är jag som håller ihop vardagen här hemma med allt som rör barnen.

Det är så jobbigt när man bara vill få en chans att få bryta ihop ordentligt för att få ur sig all frustration och irritation och uppdämd gråt, men man "får" inte.

Jag mår verkligen skitdåligt just nu, och jag är dessutom förkyld igen. Ordentligt förkyld, inte bara lite småsnuvig. Men jag måste likt förbaskat upp på morgonen och göra iordning barn och det dom ska ha med sig och köra dom till skolan, trots att jag egentligen har "utegångsförbud" i mitt nuvarande tillstånd. Men det finns ingen annan som kan göra det åt mig. Jag vet ärligt talat inte heller hur jag ska orka och hinna med natt- och morgonamningar sedan och ändå lyckas få barnen i tid till skolan....