Strax innan kl.10 ringer dom från dotterns skola om att hon har ont i huvudet som inte vill gå över. Klart man åker och hämtar och det visar sig att det är migrän...
Jag åker själv till bm, eftersom mannen stannade hemma med tösen. Först så kommer bm ut och säger att fel tester blev tagna på mig förra gången, så allt började ju bra....not! Efter en kvarts väntan kom en uska och tog rätt blodprover, en kvart som jag hellre hade velat tillbringa inne hos bm. Känns inte bra att sitta själv i ett rum och vänta på provtagning!
Väl inne hos bm är vi ju ordentligt försenade, så några fler tider fick jag inte idag, det får jag vid nästa tillfälle som är den 20:e.
Blodtrycket låg fortfarande bra, 110/75. Vikten står jag fortfarande still på samma, kanonbra. Mitt hb har äntligen börjat stiga, nu är det på 112, första gången jag har varit över mitt inskrivningsvärde så jag hoppas att det fortsätter att öka nu. SF-måttet var nästan uppe på 33, så magen växer på som den ska. Lillbus har lagt sig med huvudet nedåt, och jag hoppas innerligt att han stannar så nu.
Sen skulle bm lyssna på hjärtljuden också, och då höll min värld för ett ögonblick på att rasa igen! Det tog lång tid innan hon hittade dom, och jag kände hur gråten och paniken steg inom mig!! Precis innan jag förväntade mig att hon skulle skicka in mig till ultraljud hittade hon det tillslut! Och de låg på i snitt 150 slag...
Men jag hatar verkligen att ligga där på helspänn och vänta på bekräftelse på att allt är bra!!! Fy f-n helt enkelt!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar