Att hålla näsan över vattenytan

Var hos psykologen i förmiddags, idag fick vi en hel timme men tyvärr hamnade vi i ett annat samtalsämne än vad jag hade velat ta upp.

Hon tycker att vi lyckas hålla näsan ovanför vattenytan, men jag känner ibland att jag bara vill kunna få krascha och sen börja om. Problemet är att det inte finns något utrymme för mig att krascha, det är jag som håller ihop vardagen här hemma med allt som rör barnen.

Det är så jobbigt när man bara vill få en chans att få bryta ihop ordentligt för att få ur sig all frustration och irritation och uppdämd gråt, men man "får" inte.

Jag mår verkligen skitdåligt just nu, och jag är dessutom förkyld igen. Ordentligt förkyld, inte bara lite småsnuvig. Men jag måste likt förbaskat upp på morgonen och göra iordning barn och det dom ska ha med sig och köra dom till skolan, trots att jag egentligen har "utegångsförbud" i mitt nuvarande tillstånd. Men det finns ingen annan som kan göra det åt mig. Jag vet ärligt talat inte heller hur jag ska orka och hinna med natt- och morgonamningar sedan och ändå lyckas få barnen i tid till skolan....

Viss vånda och oro

Förvärkarna lugnade till slut ner sig med hjälp av panodil och seriös vila i soffa och säng, men det är inte utan att man känner viss nervositet när det inte vill ge med sig utan håller i under flera dagar. Längtar redan efter tisdagens vattengympa i det härliga varma vattnet, men jag får ta det försiktigt med rörelserna.

På onsdag är det dags för besök hos psykologen igen. Och nu kan jag verkligen säga att oron har ökat, för visst håller lillbus igång i magen, men inte lika mycket som han gjorde för ett par dagar sen. Varje gång det blir för stilla känner jag oron komma snabbare och snabbare. Försöker intala mig själv att det är för att han börjar bli stor och magen trång som han inte kan greja lika mycket längre, men som jag sagt tidigare... logik biter inte på oro och ångest!

Nästa vecka är det dags för förlossningssamtalet med vår läkare, och det ska bli skönt att få det där datumet. Inte för att oron kommer att försvinna, men nån trygghet ger det mig iaf att veta att jag inte kommer att skickas fram och tillbaka under flera veckors tid i slutet. Och nästa torsdag är det så dags för nästa tillväxtultraljud och bm-besök.

Förvärkar

Jag har haft förvärkar sedan igår nu. Hela dagen idag. Inte skönt och inte kul. Magen är hård som en kanonkula och det moler som av mensvärk. Nog för att man längtar efter sin lillbus, men än är det ju alldeles för tidigt att komma ut! Jag är ju bara i v.32+0 nu.

I princip är han ju "klar" nu, men min "magiska" gräns går vid v.36+0, då Vickan föddes.

Har iaf tagit panodil nu och hoppas att det lugnar ner sig, ska ta en varm dusch lite senare ikväll med.

Sista glukosbelastningen avklarad

Imorse fick jag så den sista glukosbelastningen avklarad, och resultatet idag var det bästa hittills.
Innan sockersörjan på helfasta hade jag 5,0 och 2 timmar efter var det 6,9. Så nu kan jag släppa detta resten av tiden med gott samvete.

Idag har lillbus antagligen fått en rejäl sockerkick, för när jag hade druckit sockerlösningen så började han spralla rejält i magen.

Imorgon går jag in i v.33. Nu känns det skönt att det börjar närma sig slutet, även om jag bävar för det. Drömde om förlossningen inatt, och det är fortfarande bara positiva drömmar.

Vilken förmiddag...

Strax innan kl.10 ringer dom från dotterns skola om att hon har ont i huvudet som inte vill gå över. Klart man åker och hämtar och det visar sig att det är migrän...

Jag åker själv till bm, eftersom mannen stannade hemma med tösen. Först så kommer bm ut och säger att fel tester blev tagna på mig förra gången, så allt började ju bra....not! Efter en kvarts väntan kom en uska och tog rätt blodprover, en kvart som jag hellre hade velat tillbringa inne hos bm. Känns inte bra att sitta själv i ett rum och vänta på provtagning!

Väl inne hos bm är vi ju ordentligt försenade, så några fler tider fick jag inte idag, det får jag vid nästa tillfälle som är den 20:e.

Blodtrycket låg fortfarande bra, 110/75. Vikten står jag fortfarande still på samma, kanonbra. Mitt hb har äntligen börjat stiga, nu är det på 112, första gången jag har varit över mitt inskrivningsvärde så jag hoppas att det fortsätter att öka nu. SF-måttet var nästan uppe på 33, så magen växer på som den ska. Lillbus har lagt sig med huvudet nedåt, och jag hoppas innerligt att han stannar så nu.

Sen skulle bm lyssna på hjärtljuden också, och då höll min värld för ett ögonblick på att rasa igen! Det tog lång tid innan hon hittade dom, och jag kände hur gråten och paniken steg inom mig!! Precis innan jag förväntade mig att hon skulle skicka in mig till ultraljud hittade hon det tillslut! Och de låg på i snitt 150 slag...

Men jag hatar verkligen att ligga där på helspänn och vänta på bekräftelse på att allt är bra!!! Fy f-n helt enkelt!!

Hickande sprallbebis

Jisses vad det har varit hallabaloo i magen idag!
Det började tidigt imorse, jag tror han lekte hela havet stormar eller nåt därinne, för hela magen rörde sig hela tiden!!
Sen har det varit lite mer normalt under dagen, och nu har han hicka. Men det är skönt att känna hur han lever om därinne, lillbus! Hoppas bara han har vett att lägga sig tillrätta med huvudet nedåt medan han kan. Just nu ligger han ju lite än hit och än dit i magen. Men han verkar ha kul...eller nåt, iaf :D

Imorgon är det vattengympa igen. Det är skönt, och det känns bra att få unna sig något som är nyttigt också. På onsdag är det dags för bm-besök igen. Och på torsdag ska jag göra den absolut sista glukosbelastningen. Jag har inget emot att göra den, hellre en gång för mycket än för lite, men det är så ruskigt sötsliskigt...Uäck!

Det börjar kännas tungt nedåt när man går nu. Ska bli riktigt spännande att få en viktuppskattning på lillbus den 20:e. Och dagen innan, den 19:e är det dags för förlossningssamtal. Ska bli skönt att få ett besked som man kan hålla sig fast i över jul och nyår.

En månad kvar, sen nedräkning

Ny månad. December. Nästa månad ska vi få barn är det tänkt.
De praktiska förberedelserna är igång.
Den mentala förberedelsen går sådär. Jag försöker att inte fastna i grubblerier, utan ta mig fram delmål för delmål mot förlossningen och målbilden därefter.
Nästa vecka är det bm-besök, då ska vi planera in de träffar som återstår under den här graviditeten. Fler ultraljud och fler kontroller.
Den 19 december är det förlossningssamtal med läkaren. Jag ville absolut ha det avklarat innan jul, för att kunna slappna av.

Igår hämtade jag ut paketet med skötväskan i. Jag har köpt några amningströjor och en amningsbh. När julhelgen har varit, ska jag förbereda förlossningsväskan. Allt för att fokusera på en positiv målbild. För när nästa månad börjar är det dags för nedräkning...