Helt slut

Jösses vad trött jag är idag!
Igår pressade jag mig att vara vaken lite längre på kvällen, mest för att jag ville vänta in att mannen skulle komma hem från jobbet runt 23-tiden, och sen fastnade vi i ett litet samtal, så jag släckte inte sänglampan förrän vid midnatt. Och det får jag betala för idag! Jag är helt färdig!! Känns hur löjligt som helst :-) Hoppas bara att jag hinner återfå dygnsbalansen tills imorgon, för då har jag föreläsning på förmiddagen och vill helst få ut något av den :-)

Imorgon är det 1:a november. På ett sätt går ju tiden ruskigt fort, julen närmar sig med stora steg, men när det gäller graviditeten känns det som om tiden fortsätter att gå supersakta.

Foglossningen blir sakta lite värre, tyvärr. Nu känner jag av den i ljumskarna, blygdbenet, bak i fogarna och ja...överallt! Skit med! Så här ont har jag sluppit att ha tidigare graviditeter. På tisdag kväll börjar iaf äntligen gravidvattengympan, och nu längtar jag verkligen efter att få gå ner i det varma vattnet och känna mig lätt och rörlig!

Jag ska nog försöka få gjort lite i blivande barnrummet på lördag. Mannen jobbar 12-timmarspass och jag vill faktiskt fixa iordning lite inför lillebrors ankomst...inget jag ens trodde var möjligt att jag skulle känna för typ 20 veckor sen, men jag är glad för att det känns rätt och bra att pyssla.

Stor mage

Tittade lite på en nytagen bild från den här graviditeten och en från graviditeten med Elias i slutet. Tycker nog att min mage redan är nästan lika stor som när jag var ca 10 veckor längre gången med Elias. Klart att man kan ju bära barnet på ett annat sätt den här gången. Men sf-måttet var som förväntat förra veckan, 25 fulla veckor och 25 i sf-mått. Ska bli väldigt spännande dock att göra tillväxt-ul den 22/11. Att få en lite föraning om det blir en liten plutt på ca 3 kg fullgången tid den här gången också, eller om det blir en lite större grabb som kikar ut...

Psykologbesök inbokat

På fredag ska vi träffa psykologen som är knuten till mvc för första gången. Jag känner att jag skulle behöva lite hjälp för att hantera oro och ångest i slutet av graviditeten. Kommer nog att ta vara på erbjudandet om Aurorasamtal senare med, för just slutet skrämmer ju mig ofantligt mycket. Skönt nog så erbjöd hon direkt att mannen skulle få följa med också, och det vill jag ju! Han är ju mitt största stöd genom allt det här!

Boarinstinkten har slagit till

Nu har boarinstinkten slagit till på allvar kan jag lova!
Jag vill tapetsera om och fixa iordning hela lägenheten minst sagt!

Lilla rummet ska tömmas på saker och förberedas för lillebror. Ska ge mig ut på jakt efter lämpliga tapeter och redan kliar det i fingrarna efter att få pyssla och möblera där inne. Även om det dröjer ett tag tills lillebror faktiskt kommer att bo därinne på riktigt.

Sömnlös natt

Igår höll jag igång hela dagen, jag t o m sprang för att hinna med bussen, så lillebror han sov och gjorde inte mycket väsen av sig. Det tog han igen inatt!
Jag har inte kunnat sova bra alls, vänt och vridigt på mig hela natten, och varje gång jag har bytt sida så har lillebror genast svarat med att knuffa och buffa på därinne. Iofs hur mysigt som helst, men sömnen blev lite värre att få till.

100 dagar kvar

Idag är det 100 dagar till bf-datumet. Vilket innebär att jag med största sannorlikhet alltså har mindre än 100 dagar kvar tills jag/vi får träffa lillebror i magen utanför magen!

Nedräkningen har börjat...

Dagens nuffror

Inatt drömde jag att dom hade plockat ut lillebror ur magen igen, för att kolla att allt var ok, vilket det var, men den här gången ville jag inte stoppa tillbaka honom igen. Det var inte alls nåt obehagligt i drömmen, så jag tar det absolut som ett positivt tecken. Och lillebror var en riktig liten knubbis.

Nu är jag hemma igen efter morgonens bm-besök och allt ser väl bra ut. Blodtrycket låg på 130/60, vilket är helt ok, urinprov ua och blodsockret låg på 7,5 efter frukost (YES!). Hb släpar efter lite fortfarande, nu ligger det på 110 men skam den som ger sig. Sen var det dags för immuniseringsprover och toxprover också. Min belöning i det hela är att få lyssna på lillebrors hjärtslag. Idag låg dom på 145 och sf-måttet var 25, så allt växer som det ska. Jag har dessutom bara gått upp ½ kg sen sist, så det fortsätter att vara bra även på den punkten.

Jag fick mitt moderskapsintyg idag med, så det ska skickas in till fk också. Snart är jag gravid även i myndigheternas byråkratiska värld. Och min bm ska skicka en remiss till psykolog också, så jag får lite extra hjälp att förbereda mig inför det jobbiga slutet på den här graviditeten. Om jag känner att jag vill och behöver, så ska jag få gå hos till aurora-bm längre fram med.

Helt slut

Nu är kl 19 och jag är helt slut!
All energi bara sögs ur mig, och jag skulle utan problem kunna gå och lägga mig och sova gott, men jag kan liksom inte med att lägga mig redan! Jag som brukar vara relativt kvällspigg vanligtvis, men nu är det raka motsatsen. Inte för att jag är piggare på morgonen heller direkt, utan nu är man trött dygnet runt istället.

25+0

25 veckor "avklarade", men alldeles för många som är kvar.
Tiden fortsätter att gå sakta.
På måndag är det dags för bm-besök igen och om en månad är det dags för första tillväxt- och flödesultraljudet.
Jag är fortfarande envist förkyld, det ska visst inte släppa för mig verkar det som, så jag får väl gå omkring och nysa och snörvla resten av graviditeten då. Lagom irriterande.

Idag är det kallt och soligt ute. Jag har skaffat en ullkappa som har gott om utrymme för magen att växa i som jag tänkte ha i vinter, men än så går jag ute med en stickad kofta. Den räcker, för jag har ju en kamin på magen som gör mig varm hela tiden.

Fy bubblan!

Det är ingen höjdare att bli dålig i magen när man har en bebis som lever om i livmodern samtidigt som man har världens magknip!! Fy bubblan!

Kläder

Igår när jag beställde lite nya vinterkläder till barnen, tog jag modet till mig och beställde lite till lillebror också. En body och 3-pack strumpor. Lite var ordet, men det gav en känsla av det som komma skall. Jag ska i framtiden köpa kläder till tre barn. Inte bara två. Utan tre.

Varje vecka nu...

Tittade på sjukhuset på trean i veckan. Det var ju en liten tjej som föddes i v.23+5. Ungefär så stor är ju lillebror i magen nu. Helt fantastiskt egentligen, att barnen i princip är "klara" så tidigt i magen, och bara ska växa till sig och så är det ju lungorna som ska mogna. Men ändå. Att man överhuvudtaget har chans att klara sig om man föds så tidigt.

Mitt intresse väcktes, så jag sökte vidare på nätet för att läsa mer om perinatal- och neonatalvård. För varje liten vecka som går nu, så ökar chanserna för att lillebror ska få leva ett relativt normalt liv om han skulle födas så här mycket för tidigt. Jag löper väl egentligen ingen risk för att föda för tidigt, jag brukar vara tillsluten som ett tidlås på banken fram till bf och lite till, men det är ändå intressant att läsa och veta.

Hicka

Jag tror att lillebror har hicka idag. Det kommer små buffar i jämn takt i långa perioder.

Annars har det inte förändrats eller hänt något sen sist. Humöret sitter utanpå kroppen, man gråter och blir arg för ingenting, men det är svårt att kontrollera ett humör som beror på hormoner.

Jag märker också att storasyster tycker att det är jättemysigt att hålla på och titta på kläderna som vi faktiskt har köpt till lillebror, ska bli kul att förbereda lite ihop med henne framöver.

Lyckliga tider

Nyss hemkommen från ännu ett bm-besök. Urinprov var utan anmärkning, och till allas stora förvåning har jag på nåt mysko sätt lyckats få ett kanonbra blodtryck! Nu hade jag 110/70, vilket är i det närmaste perfekt ju. Lillebror växer som han ska och hjärtslagen låg på 148 idag och han kickade till dopplern så hårt så bm sa Oj. Och jag har fortfarande inte ökat i vikt, utan fortsätter stå på minus från inskrivningen, vilket i mitt fall bara är bra. Så jag och mannen firade med att köpa små söta tossor, vantar och ett par ljusblå, mjuka och fina manchesterbyxor som lillebror ska få ha på sig hem från BB!