Förlossningsberättelse Theodor

Kom in till förlossningen för igångsättning tors. 24/1 i v.38+6 enligt överenskommelsen med läkaren.

Ca kl. 7.50 fick vi komma in i förlossningsrum 2 som skulle bli vårt ”tillhåll” under en tid framöver. Ingen av oss visste ju hur lång tid det skulle ta innan lillbus var ute. Mannen gick iväg till sitt återbesök på ögonkliniken.
Under tiden blev jag undersökt av bm, en ctgkurva gjordes och läkaren gjorde ett snabbt ultraljud för att säkerställa att huvudet var nedåt. Kl. 9.40 läggs första omgången med Minprostin-gel 1mg och jag får ligga med ctg kopplat i en timme efter att gelen har lagts. Jag känner att jag får som mensvärk men så mycket mer händer inte. Dagen går och man kör regelbundna ctg-kurvor för att hålla koll på lillbus och vi fördriver tiden med att kolla film, läsa tidningar, vi äter lunch och mannen åker hem en snabbis för att ta hand om husdjuren och fixa lite mat inför natten.
Kl. 16.30 lägger man en ny dos Minprostingel 2mg eftersom inget har hänt efter första. Efter denna dos får jag lite värkar som ökar i intensitet under kvällen, men dem håller inte i sig så länge så jag misstänker att dom inte gör så mycket nytta, men vid kl.21 får jag ändå gå in i duschen för att lindra smärtan lite och då avtar de starkaste värkarna. Runt midnatt får jag så en sovdos eftersom det enda som har hänt är att livmodertappen har mjuknat lite. Jag tar tacksamt emot den och hoppas på att få sova skönt under natten, alternativt att förlossningen sätter igång.

Jag vaknar kl.6 morgonen dagen efter och har fått sova skönt hela natten utan pinvärkar. Nu känner jag svaga värkar och efter frukost och ctg-kurva blir jag undersökt av läkare och får en ny geldos 2mg Minprostin kl.9.45. Ny dag, nytt försök.
Dagen fördrivs ungefär som gårdagen. Mannen går hem en stund på förmiddagen när allt ändå är lugnt för att pyssla om husdjuren igen och fixa ny mat till sig själv. Framåt eftermiddagen börjar vi ställa in oss på ännu en natt, för inget mer har hänt. Jag sitter med en vetevärmare för att lindra de svaga värkar som jag har. Kl.15.50 läggs en ny dos gel 1 mg, för under dagen har jag trots allt öppnat mig en cm (inte mycket att hurra för, men varje cm är ett steg framåt) och jag kopplas återigen till ctg för en timme. Ganska snabbt känner jag att jag får värkar som tar i ordentligt, men inget syns på ctgn. Jag ringer efter hjälp och en undersköterska kommer in och flyttar på plattan som ska registrera värkarna och genast syns dem även på kurvan. Nu får jag andas mig igenom värkarna som kommer regelbundet. När jag har legat i nästan en timme känner jag plötsligt hur vattnet går och jag säger åt mannen att ringa på hjälp och i upphetsningen trycker han 2 ggr så att det nödlarmar. Min bm och undersköterskan kommer in och när jag nu undersöks är jag öppen 4 cm. Jag får hjälp att komma upp ur sängen, får in en gåstol att hänga över och jag får in lustgas för att klara av värkarna som nu börjar kännas riktigt jobbiga. Jag säger till min bm att ryggbedövningen bör läggas nu om den ska hinnas med, enligt den överenskommelse jag har med en narkosläkare sen tidigare, för nu vet jag att det kommer att gå fort resten av förlossningen. Tyvärr råkar jag då ut för en nonchalant narkosläkare som tror att hon vet mer om mig och min kropp i ett förlossningsskede än vad jag själv gör, och hon anser att jag kan avvakta i en halvtimme. *Kärring* Hon kommer inte ens in i rummet.
Min bm undersöker mig ofta och för varje värk jag har så öppnar jag mig nästan en cm fram tills jag är öppen 7 cm. Då stannar det upp lite, men jag börjar få krystimpulser. Får ställa mig på alla fyra lutad över ryggstödet på sängen för att hålla emot krystvärkarna. Bm sätter en kanyl ifall jag behöver värkstimulerande dropp för att öppna mig de sista centimetrarna.
Nu skriker och stönar och morrar jag mig igenom värkarna i lustgasmasken och förbannar narkosläkaren som berövade mig min bedövning! Mannen står jämte sängen vid huvudänden och jag hör hur han suckar av nervositet.
När kanylen väl sitter på plats känner jag att jag inte kan hålla emot krystvärkarna längre och när bm undersöker mig igen är jag fullt öppen. I min journal såg jag i efterhand att jag fick hålla emot mina krystimpulser i nästan en timme, inte det lättaste när man inte har någon annan smärtlindring än lustgas(!). Jag får hjälp att vända mig om och får äntligen börja krysta! Problemet är bara att jag inte får några pauser mellan krystvärkarna. Men efter 2 min krystning är lillbus ute! Klockan är då 18.37, så från att jag var öppen en cm tills han var ute tog det inte ens 3 timmar!
Som helhet var det en bra förlossning. Jag har inga problem med att det går fort, det är jag van vid nu, men jag blir uppriktigt arg på nonchalanta läkare som har någon konstig inställning av att veta bättre än alla andra. Jag känner mig lurad på den bedövning som jag hade blivit lovad i förväg, med hjälp av den hade det kanske gått lite lättare att hålla emot krystimpulserna.
Jag sprack lite, fick sy 5 stygn totalt, men jag har inte känt något obehag av det alls. 10 minuter efter att lillbus var ute kom efterbörden med moderkakan ut. Det fanns en äkta knut på navelsträngen men den satt löst, fast det kändes väldigt skönt att vi fick ut lillbus innan den drogs åt, för då hade ju allt kunnat sluta i elände den här gången också!
Så fredagen den 25/1 2008 kl.18.37 fick vi välkomna en underbart efterlängtad liten kille som vägde 2980g och var 49 cm lång och som ska heta Theodor!

Resan är slut

Ja, så var den här gravidresan slut och en helt ny resa har påbörjats.
På ett sätt har den trots allt gått ganska fort, åtminstone när man kan se tillbaka så här i efterhand. Det känns inte alls som speciellt länge sen som jag fick det där efterlängtade pluset i maj förra året, men under resans gång kändes det som om tiden stod stilla.
Nu är vi i mål tillslut.
Vår son är 8 dagar gammal och jag kan inte se mig mätt på honom.
På ett sätt känns det så overkligt att ha en liten bebis igen, men på alla andra sätt så känns det så rätt och självklart att ha honom här hos sig.
Jag ska skriva ner min förlossningsberättelse som ett avslut på gravidbloggandet, och sen får jag väl fortsätta att blogga om livet som mamma till en efterlängtad liten sladdis...

Theodor

Fredagen den 25/1 kl.18.37 föddes vår efterlängtade son!

Han vägde 2980 g och var 49 cm lång och ska heta Theodor.

Några timmar kvar...

Och nervös är bara förnamnet!!

Om några få timmar är det dags att sätta igång förlossningen och jag känner mig otroligt oförberedd, pirrig, nervös, rädd, lycklig och ja...allt man kan känna inför detta!

Jag kommer att skaka imorgon bitti när jag väl är på plats på förlossningen, och jag hoppas att allt kommer igång snabbt och går smidigt!!

*hjälp*

En liten sammanfattning...

Då var sista besöket hos barnmorskan gjort.
SF-måttet står stilla nu, men med tanke på hur kort tid det är kvar så är läget lugnt. Mitt blodtryck har stigit lite till, men med ordentlig vila imorgon så ska det nog hålla sig på godkänd nivå tills förlossningen är avklarad. Så sammantaget ser det fortfarande bra ut, men det är skönt att det snart är över.
Vi pratade också lite om hur den här resan har varit, och framför allt så har den varit lång. Det har varit oroligt och det har varit svårt eller näst intill omöjligt att njuta. Visst har det varit underbart att få höra hjärtljuden, se lillbus på ultraljud och känna honom sparka i magen, men allt däremellan har varit påfrestande.
Nu står vi vid mållinjen och jag hoppas av hela mitt hjärta att vi tar oss hela vägen in i mål den här gången...

Inget nytt på bebisfronten

Just nu verkar det som om det blir ett sista bm-besök imorgon.
Det trycker och moler på men det händer inte mer än så.
Så det lutar åt att igångsättningen på torsdag verkligen blir av och att det blir bebis till helgen iaf...

Varannan natt

Gaaaah!
Jag är så trött idag!
Jag verkar bara kunna sova hyffsat varannan natt numera. Och jag är en sån som verkligen behöver mina sovtimmar, annars går jag omkring halvt medvetslös under dagen.
Imorse vaknade jag vid 4.30 när mannen kom in för att sova. Han satt uppe för att vända dygnet inför sina nattskiftspass på jobbet, men det var ju lögn för mig att somna om igen efter det.
Så vid 8 när sonen vaknade gick jag upp också. Varför ligga kvar och snurra i sängen när jag ist kan sätta mig i soffan och slösurfa på datorn??
Så nu hoppas jag att jag får sova bättre natten till imorgon, men med min "tur" så ligger jag väl på förlossningen och föder inatt ist för att få sova i min sköna säng... ja, det sista vore väl egentligen inte helt fel ;-)

Promenader

Åh, vad jag längtar efter att få bli rörlig igen!
Idag har solen lyst och jag har varit så sugen på att gå på promenad, men min foglossning ger mig tillåtelse att gå runt huset typ, sen är det stopp.
Men jag får se fram emot barnvagnspromenader snart ist...

Lugnet före

Just nu har allt vad sammandragningar och mensvärksmol försvunnit.
Men jag har fått sova ut ordentligt inatt och jag fick en skön, lång sovmorgon idag!
Antagligen den sista "riktiga" på länge.
Så det är väl lite lugnet före stormen...

Dagens resultat

Då var bedömningen avklarad och det blir ingen igångsättning idag. Men om det inte kommer igång spontant, så blir det igångsättning på torsdag kl. 8!! En dag försvann, så det är mindre än en vecka kvar om inget händer av sig självt!
Lite har redan hänt, livmodertappen har kortats lite, men den inre livmodermunnen var fortfarande helt sluten. Men med lite tur så sätter det igång snart, jag har ju "känningar" då och då som verkligen känns och som uppenbarligen ändå gör lite nytta! Kul det!
Lillbus var först lugn när det gjordes ctg-kurva idag på mottagningen, men efter lite knuffar från sköterskan så satte han igång rejält! Jisses vilket ös det var på honom sen! Så underbart härligt! Det är ju inte helt utan oro som man lägger sig i ctg-undersökningsrummet uppe på förlossningen eftersom det var just därinne som det upptäcktes att Elias inte levde längre, men om lillbus fortsätter på det här underbara sättet så klarar jag av det också!

Blir det imorgon?

Ja, imorgon är det så dags för första bedömningen om jag är mogen för igångsättning. Jag är redan lite nervös, vad kommer jag då inte att vara imorgon runt kl 10???!!
Hjälp!

Snart fredag

Snart är det fredag och jag börjar bli lite nervös.
Inte för att det ska vara omoget och vi ska vänta en vecka till, utan nervös för att det faktiskt ska vara moget och att det ska födas bebis om bara nån liten dag.
Jag har skjutit upp tanken på förlossningen hela tiden, för att hålla oro borta, och för att det har känts så avlägset. Men nu är det inte avlägset längre.
Och jag är nervös.

Sista eller näst sista bm-besöket?

I eftermiddags var jag hos min bm igen. Fick äntligen träffa min ordinarie igen och hon är toppen! Aldrig stressad, iaf så visar hon aldrig att hon är det.
Fick en liten extra pratstund idag eftersom det blev så "fel" förra gången.

Idag var blodtrycket lägre igen, 120/75-80, så skönt det kändes! SF-måttet var 36, magen har sjunkit nu. Lillbus är fortfarande rörlig, men det var ju inte heller oväntat och hjärtljuden låg på 137 idag. Tror han sussade sött när vi började böka med magen, för han sprallade efteråt.

Vi skrev in en liten sammanfattning av graviditeten och vi bokade ett nytt bm-besök om en vecka, men kanske så blir det inte av. det beror ju på om jag är mogen för igångsättning på fredag eller inte, men det känns skönt att ha det ifall jag ska gå en vecka till.

Så idag var jag för sista eller näst sista gången hos min bm!!! Helt galet!!

Less på allt

Imorgon är det dags för bm-besök igen.
Ser inte fram emot det efter förra veckans jobbiga stund på mvc!

Då hade jag bm-tid en halvtimme innan ul, och såg fram emot att få träffa min bm igen efter jul och nyår. När jag hade väntat i en kvart gick jag och frågade vad som hade hänt och fick till svar att hon inte var där och att jag skulle till en annan bm, som jag aldrig har träffat innan. Börjar ju känna mig lite lagom stressad, eftersom jag bara har en kvart kvar till ul, och då först dyker den här fjanten till bm upp som jag ska träffa!!!
Väl inne på hennes rum så visar det sig att hon inte bara har låtit mig vänta utan att meddela mig att hon blir lite sen, hon har dessutom inte ens öppnat min journal, så hon vet ingenting om mig min historia eller vad som ska göras. Hon visste inte att jag hade tid till ul osv osv.
Jag bröt ihop totalt därinne, för jag kände mig så totalt nonchalant behandlad och jag behöver verkligen att de här små rutinerna fungerar nu på slutet! Jag behöver få bekräftat att urinprov och blodtryck osv ser bra ut, annars kraschar jag totalt!! Men den här korkade bm lyckades förstöra den trygghet jag kände i att gå på bm-besök! Ska nog fasen be om att få prata med den som är verksamhetsansvarig på mvc, för jag känner mig faktiskt kränkt av den behandlingen som jag fick!

Tack och lov för att bm som gör ul är en sån klippa, för hon tröstade mig jättemycket, och andra bm och en av undersköterskorna tog sig också tid att trösta mig lite, för det här stolpskottet till bm som jag fick träffa förra veckan verkar inte riktigt klok!

Så imorgon har jag tid igen, men jag vågar ju inte lita på att jag kommer att få träffa min bm då, eller ens någon som jag har träffat tidigare. Jag är inte alls på humör för att behöva gå igenom varför jag ska kollas som jag gör med varenda j-la bm på mvc hela tiden! Hoppas verkligen att jag är mogen för igångsättning på fredag, för jag pallar inte det här längre!!!

v. 36+6

Nu uppskattas lillbus väga ca 2590g, han följer sin egen tillväxtkurva finfint, han ligger på minus 12 % nu i förhållande till "normalbebisen". Längtar efter den lille skrutten!

SF-måttet ligger på 35, nästan 36 nu, så där ligger jag på övre kurvan. Mitt blodtryck fortsätter att stiga. Än ligger det inom "normala" värden, men det känns inte helt bra. Idag var det 140/85. Lillbus hjärtljud var 156 idag, och vi såg även på ul att det tickar på fint.

Hallonbladste

Idag har jag skaffat hem hallonbladste. Det sägs stärka livmodern och underlätta förlossningen och tiden därefter. Tänkte faktiskt testa om det hjälper, för med tanke på att jag hitills har haft så långa latensfaser under mina förlossningar och att jag har haft väldigt rikliga blödningar efteråt, och att det ändå är min fjärde förlossning som ligger framför mig, så skadar det kanske inte att prova.

Det smakade helt ok, så om inte annat så är det ju iaf en god kopp koffeinfritt te ;-)

Sista aurorasamtalet avklarat

Nu har vi varit på vårt sista aurorasamtal och det kändes jättebra!
Men jag känner mig helt pirrig och skitnervös nu! Jag känner mig inte alls färdig vid tanken på att det snart ska födas bebis, och samtidigt så längtar jag ju som en dåre! Vi kommer att bli så väl omhändertagna när det väl blir dags, och dom föreslog t o m att vi skulle få prioritering på BB så att mannen skulle få stanna hos oss första natten. Vi avslutade med att gå in i ett av förlossningsrummen och en del av mig ville stanna kvar där och föda barn nu! Men nu dröjer det inte länge innan det verkligen blir dags, även om det blir igångsättning i v.39+0...

Nu kan jag slappna av

Läkarbesöket idag gick så bra det bara kunde.
Förutom att man alltid får vänta en halv evighet. Men vi hade ingen tidspress på oss idag, så det bekom oss inte så mycket just idag.

Första tillfället för bedömning blir om 2 veckor, när jag har gått 38 fulla veckor. Är det moget då så kör vi. Annars blir det som allra senast igångsättning en vecka senare, i v39+0, oavsett hur det ser ut. Det känns så skönt att ha fått det här bestämt nu!

Nästan allt talar dessutom för att igångsättningen kommer att gå bra. Jag får små barn, dom vill tydligen helst inte sätta igång om man väntar stora barn. Jag är frisk och mina värden ligger bra, ingen diabetes, och jag är omföderska.

Sen fick vi träffa en narkosläkare för att prata om bedövning osv. Dom kommer att sätta EDA tidigt på mig den här gången, så att jag ska få en bra smärtlindring, och då kan dom använda den om det behöver bli snitt. Så på det hela så känns det så bra det kan kännas just nu.

På måndag ska vi träffa aurorabm igen, och det känns jättebra och vältajmat.

Tänk...om senast 3 veckor ska lillbus få komma ut, och nu är han välkommen när han vill av sig själv inom dessa 3 veckor...längtar efter lillen!

Veckans bm siffror

Var hos bm i förmiddags och fick alla värden kollade. Allt ser fortfarande bra ut. Blodtrycket har stigit lite men ligger fortfarande bra på 125/70. SF-måttet var 35 nu och hjärtljudet låg på 150. Och äntligen har mitt hb stigit!! Nu ligger det på 120! Urinprovet var helt ok idag med. Lillbus ligger rätt med huvudet nedåt men är fortfarande rörlig. Hade iofs inte trott något annat egentligen, men visst hade det varit kul om han hade fixerat sig. Nästa vecka är det dags för nästa bm-besök och då ska en sammanfattning skrivas in i journalen.

Inbokad vecka

Det ska hinnas med mycket under den här "korta" veckan.
Imorgon ska jag först till psykologen och sedan är det bm-besök med diverse provtagning.
Jag ska själv till psykologen, dels för det är det sista inbokade besöket och för att både jag och mannen känner att de två senaste besöken inte har gett något. Vi funderar på om hon har tankarna lite på sin egen stundande ledighet eller så har vi helt enkelt nått så långt vi kan ihop med henne. På måndag ska vi upp till aurora-bm igen och det känns mycket mer angeläget och som om det hjälper oss mer just nu.
Bm-besöket blir inte till min ordinarie bm eftersom hon är ledig, men det känns ändå skönt att få komma dit för att kolla upp mina värden.

På fredag är det sen dags för att besöka "vår" läkare på förlossningen. Då ska det pratas och beslutas om igångsättning. Känns lite nervöst och spännande och slutgiltigt. Snart är det dags för lillbus förlossning, och jag känner mig inte alls "laddad" eller redo för den. Jag vet att jag måste igenom den, men det känns inte lockande. Helst skulle jag vilja att det var över redan, att man befann sig på BB eller hemma igen efteråt med en liten gnutt. Kan inte nån söva mig och väcka mig när det är klart???

Nu är vi inne i rätt månad

Gott Nytt År!

Då var vi inne i "rätt" månad nu då. Nu har lillbus grönt ljus att komma när han vill.

Foglossningen har dämpat sig lite, och innan idag hade jag en brännande, svidande känsla nedåt, så jag funderar på om han har fixerat sig nu. Iofs så är det ju ingen garanti för att han stannar i fixerat läge tills det är dags, men det vore ändå bra om han beslöt sig för ligga kvar och hålla startpositionen.

Förvärkarna håller i sig fortfarande, varken mer eller mindre än tidigare. En del känns mer, men inte så man ens luras att tro att det skulle vara på gång på riktigt. Jag hoppas bara på att livmodertappen ska mjukna lite iaf, så en igångsättning går smidigt när det väl blir dags för det...