Aj som f-n!

Jag vet inte vad som har hänt, om det är något jag har gjort eller inte, men fy f-n vad ont det gör mellan benen!! Kan knappt gå längre, knappt sitta heller eller ens ligga! Känns som om blygdbenet går sönder... hur ska jag lindra detta???

Retliga förvärkar

Har börjat få så där lagom retliga förvärkar nu. Vaknade imorse vid 4.30 och kunde inte somna om, delvis beroende på just dessa retliga förvärkar. Dom känns precis så mycket att dom stör, men inte mer. Retligt helt enkelt. Fick till slut nog och gick upp, skittrött! Ska försöka lägga mig en stund senare och se om dom ger med sig, eller om det tänker övergå till något annat. Ser ju gärna att lillbus stannar inne till efter midnatt iaf, men i ärlighetens namn så bryr jag mig inte så mycket om han skulle komma snabbt tidigare om det nu är på gång. Det skulle kännas en aning snopet bara.
Alla suckar över hur synd det är för barn som är födda på julafton och nyårsafton, men min lillebror som är född den 30/12 har inte mått speciellt mycket sämre av att vara född när han är det, än någon annan.
Ja, jag tror helt ärligt inte att lillbus är på väg riktigt än, men han är välkommen oavsett när han tittar ut...

BB-väskan

Idag har jag börjat handla det som behövs till förlossnings/BB-väskan. Tandborste, tandkräm, duschtvål, schampo, deo och nya strumpor. Upptäckte igår att det börjar bli hål i många av mina sockar, så det behövdes köpas ändå. Resten ska skaffas i nästa vecka. Tänkte unna mig 2 par nya mjukisbyxor till BB-vistelsen. Amningströjor och bh har jag skaffat så jag har något i början så kan jag komplettera med fler senare om det behövs. Nästa vecka ska jag dessutom passa på att handla lite sånt som är bra att ha hemma från apoteket också.

Har börjat samla vätska...

Upptäckte igår att jag hade svullnat ganska mycket om fötterna och fingrarna, och jag kissar inte lika mycket längre. Får försöka få i mig mer vatten nu, så kanske det går tillbaka lite. Om inte, får jag vara lite extra observant på svullnaden. Känner mig också en del tyngre nu med, och man märker att man är i slutet av graviditeten. Hormonsnuva, samlar vätska, gråter för absolut ingenting, retlig och trött. Tur att det inte är så lång tid kvar...

Onda förvärkar

Sedan i torsdags har jag haft en del onda förvärkar. Det tog ett tag innan jag kopplade vad som gjorde så ont i magen, och när jag väl fick ihop det kändes det konstigt att få så pass starka förvärkar så här tidigt.

Men jag är ju trots allt gravid för fjärde gången och livmodern är ju en muskel med minne... Man kan ju hoppas att den är mer "vältränad" den här gången, och att det händer något när jag har dom här förvärkarna.

När jag väntade Elias hade jag mycket sammandragningar, men dom gjorde ingen "nytta" i den bemärkelsen att jag öppnade mig något. När jag skulle bli igångsatt var livmodertappen helt omogen och jag var inte öppen den minsta lilla gnutta, trots att jag var omföderska. Hoppas på nåt annat den här gången.

Nu har jag ett par onda förvärkar varje dag, och dom känns ordentligt när dom kommer, men eftersom dom släpper efter ett tag så finns det ingen mening att åka in. Och jag vill ju gärna komma förbi jul och nyår först innan lillbus gör entré, mest för att han ska få växa till sig i magen.

För min del ur längtans synvinkel så får han gärna titta ut idag! Jag längtar som en tok, och det gör mannen med. Varje kväll går han en runda in till lillbus rum och står en stund och kikar på sängen som väntar på sin lille blivande innehavare...

Lillbus växer

Nu är tillväxtultraljud nr 2 avklarat och lillbus han växer på bra. Idag beräknades han väga ca 2080g, så han är redan förbi vad syrran vägde när hon föddes i v.36+0 för nästan 9 år sen ;)
Allt såg bra ut, hjärtat slog på fint, och han ligger med huvudet nedåt. Nästa tillväxtultraljud blir den 10/1, då jag är i v.36+6, sen får vi se om det hinns med fler innan det är dags för förlossning.

Mina värden ser fortsatt bra ut också, och vi fick lyssna på hjärtljuden idag med, trots att vi precis hade gjort ultraljud. Idag låg dom på 155.

Läkarbesöket avklarat

Nu har jag träffat vår läkare på mvc och han fixade tid åt mig/oss uppe på förlossningen för samtal om igångsättning med "vår" läkare där som tog hand om oss efter att Elias dog, så jag känner mig helt lugn och 100 % trygg när han blev vår läkare på förlossningen igen s a s.
Den 4:e januari ska vi träffa honom och då får vi ett datum som inte blir förhandlingsbart. Känns kanonbra!

Inför veckan som kommer

På onsdag är det dags för förlossningssamtalet med vår läkare, och på torsdag är det dags för nästa ultraljud och bm-besök. Känns skönt att ha "hållpunkter" varje vecka, då rullar dagarna på lite lättare och man har något framför sig att fokusera på. På torsdag ska jag och bm gå igenom och planera in de besök och kontroller som återstår.

Blev ordentligt förkyld förra veckan...igen, men det känns bättre nu iaf. Jag vill ju inte missa sista gravidvattengympan imorgon, men det ska nog gå bra. Den värsta perioden av förkylningen var i slutet på förra veckan, så nu är jag mest bara sliten och trött i kroppen. Jag hinner ju inte återhämta mig riktigt mellan varven...

Julafton om en vecka, och det känns som om jag har lyckats ta det ganska lugnt så här långt med förberedelserna. Jag har inte stressat ihjäl mig, och det känns som om jag har koll på det som är kvar också. Efter jul kan jag bara ta det lugnt iaf, gå på mina kontroller, samtal och ultraljud som är kvar och efter nyår börjar det dra ihop sig...

Att hålla näsan över vattenytan

Var hos psykologen i förmiddags, idag fick vi en hel timme men tyvärr hamnade vi i ett annat samtalsämne än vad jag hade velat ta upp.

Hon tycker att vi lyckas hålla näsan ovanför vattenytan, men jag känner ibland att jag bara vill kunna få krascha och sen börja om. Problemet är att det inte finns något utrymme för mig att krascha, det är jag som håller ihop vardagen här hemma med allt som rör barnen.

Det är så jobbigt när man bara vill få en chans att få bryta ihop ordentligt för att få ur sig all frustration och irritation och uppdämd gråt, men man "får" inte.

Jag mår verkligen skitdåligt just nu, och jag är dessutom förkyld igen. Ordentligt förkyld, inte bara lite småsnuvig. Men jag måste likt förbaskat upp på morgonen och göra iordning barn och det dom ska ha med sig och köra dom till skolan, trots att jag egentligen har "utegångsförbud" i mitt nuvarande tillstånd. Men det finns ingen annan som kan göra det åt mig. Jag vet ärligt talat inte heller hur jag ska orka och hinna med natt- och morgonamningar sedan och ändå lyckas få barnen i tid till skolan....

Viss vånda och oro

Förvärkarna lugnade till slut ner sig med hjälp av panodil och seriös vila i soffa och säng, men det är inte utan att man känner viss nervositet när det inte vill ge med sig utan håller i under flera dagar. Längtar redan efter tisdagens vattengympa i det härliga varma vattnet, men jag får ta det försiktigt med rörelserna.

På onsdag är det dags för besök hos psykologen igen. Och nu kan jag verkligen säga att oron har ökat, för visst håller lillbus igång i magen, men inte lika mycket som han gjorde för ett par dagar sen. Varje gång det blir för stilla känner jag oron komma snabbare och snabbare. Försöker intala mig själv att det är för att han börjar bli stor och magen trång som han inte kan greja lika mycket längre, men som jag sagt tidigare... logik biter inte på oro och ångest!

Nästa vecka är det dags för förlossningssamtalet med vår läkare, och det ska bli skönt att få det där datumet. Inte för att oron kommer att försvinna, men nån trygghet ger det mig iaf att veta att jag inte kommer att skickas fram och tillbaka under flera veckors tid i slutet. Och nästa torsdag är det så dags för nästa tillväxtultraljud och bm-besök.

Förvärkar

Jag har haft förvärkar sedan igår nu. Hela dagen idag. Inte skönt och inte kul. Magen är hård som en kanonkula och det moler som av mensvärk. Nog för att man längtar efter sin lillbus, men än är det ju alldeles för tidigt att komma ut! Jag är ju bara i v.32+0 nu.

I princip är han ju "klar" nu, men min "magiska" gräns går vid v.36+0, då Vickan föddes.

Har iaf tagit panodil nu och hoppas att det lugnar ner sig, ska ta en varm dusch lite senare ikväll med.

Sista glukosbelastningen avklarad

Imorse fick jag så den sista glukosbelastningen avklarad, och resultatet idag var det bästa hittills.
Innan sockersörjan på helfasta hade jag 5,0 och 2 timmar efter var det 6,9. Så nu kan jag släppa detta resten av tiden med gott samvete.

Idag har lillbus antagligen fått en rejäl sockerkick, för när jag hade druckit sockerlösningen så började han spralla rejält i magen.

Imorgon går jag in i v.33. Nu känns det skönt att det börjar närma sig slutet, även om jag bävar för det. Drömde om förlossningen inatt, och det är fortfarande bara positiva drömmar.

Vilken förmiddag...

Strax innan kl.10 ringer dom från dotterns skola om att hon har ont i huvudet som inte vill gå över. Klart man åker och hämtar och det visar sig att det är migrän...

Jag åker själv till bm, eftersom mannen stannade hemma med tösen. Först så kommer bm ut och säger att fel tester blev tagna på mig förra gången, så allt började ju bra....not! Efter en kvarts väntan kom en uska och tog rätt blodprover, en kvart som jag hellre hade velat tillbringa inne hos bm. Känns inte bra att sitta själv i ett rum och vänta på provtagning!

Väl inne hos bm är vi ju ordentligt försenade, så några fler tider fick jag inte idag, det får jag vid nästa tillfälle som är den 20:e.

Blodtrycket låg fortfarande bra, 110/75. Vikten står jag fortfarande still på samma, kanonbra. Mitt hb har äntligen börjat stiga, nu är det på 112, första gången jag har varit över mitt inskrivningsvärde så jag hoppas att det fortsätter att öka nu. SF-måttet var nästan uppe på 33, så magen växer på som den ska. Lillbus har lagt sig med huvudet nedåt, och jag hoppas innerligt att han stannar så nu.

Sen skulle bm lyssna på hjärtljuden också, och då höll min värld för ett ögonblick på att rasa igen! Det tog lång tid innan hon hittade dom, och jag kände hur gråten och paniken steg inom mig!! Precis innan jag förväntade mig att hon skulle skicka in mig till ultraljud hittade hon det tillslut! Och de låg på i snitt 150 slag...

Men jag hatar verkligen att ligga där på helspänn och vänta på bekräftelse på att allt är bra!!! Fy f-n helt enkelt!!

Hickande sprallbebis

Jisses vad det har varit hallabaloo i magen idag!
Det började tidigt imorse, jag tror han lekte hela havet stormar eller nåt därinne, för hela magen rörde sig hela tiden!!
Sen har det varit lite mer normalt under dagen, och nu har han hicka. Men det är skönt att känna hur han lever om därinne, lillbus! Hoppas bara han har vett att lägga sig tillrätta med huvudet nedåt medan han kan. Just nu ligger han ju lite än hit och än dit i magen. Men han verkar ha kul...eller nåt, iaf :D

Imorgon är det vattengympa igen. Det är skönt, och det känns bra att få unna sig något som är nyttigt också. På onsdag är det dags för bm-besök igen. Och på torsdag ska jag göra den absolut sista glukosbelastningen. Jag har inget emot att göra den, hellre en gång för mycket än för lite, men det är så ruskigt sötsliskigt...Uäck!

Det börjar kännas tungt nedåt när man går nu. Ska bli riktigt spännande att få en viktuppskattning på lillbus den 20:e. Och dagen innan, den 19:e är det dags för förlossningssamtal. Ska bli skönt att få ett besked som man kan hålla sig fast i över jul och nyår.

En månad kvar, sen nedräkning

Ny månad. December. Nästa månad ska vi få barn är det tänkt.
De praktiska förberedelserna är igång.
Den mentala förberedelsen går sådär. Jag försöker att inte fastna i grubblerier, utan ta mig fram delmål för delmål mot förlossningen och målbilden därefter.
Nästa vecka är det bm-besök, då ska vi planera in de träffar som återstår under den här graviditeten. Fler ultraljud och fler kontroller.
Den 19 december är det förlossningssamtal med läkaren. Jag ville absolut ha det avklarat innan jul, för att kunna slappna av.

Igår hämtade jag ut paketet med skötväskan i. Jag har köpt några amningströjor och en amningsbh. När julhelgen har varit, ska jag förbereda förlossningsväskan. Allt för att fokusera på en positiv målbild. För när nästa månad börjar är det dags för nedräkning...